det finns inga ord kvar för dig.
med döden i vitögat går hon där
med ett krossat hjärta på vingliga ben
klockan är en timma för mycket, hon vet inte hur
men hon vet att den är en timma för mycket
hon kan inte gå hem,hon vill inte synas såhär
hon vill inte sticka ut längre
hon har inbillat sig att folk ser upp till henne, vill vara henne
partyprinsessan som alltid har fest på gång, alltid en flaska i väskan och alltid topphumör
men dom ser inte de ensamma nätterna fyllda med ångest efter gårdagens händelser
dom ser inte hur mycket deras utnyttjande tär på henne
dom ser inte att hon är svag och inte kan säga imot alkoholen när den ropar på henne mitt i natten
hon får en ilande känsla genom hela kroppen, den skriker efter sprit
illa luktande äcklig sprit som hon häller i sig för att verka lycklig
hon är förstörd, förstörd för livet men hon har sig själv att skylla
hon tog klunken själv, det var hon själv som inte sa nej
hon orkar inte kämpa imot när killarnas händer slinker förbi överallt på hennes tära kropp
som till viss del börjar bli större, hon kan inte säga nej
för hon vill vara omtyckt
hon går med leende på läpparna och ångesten i bröstet på Göteborgs gator
på avenyn står hon en timma för sent, och försöker gömmer sig för omvärlden.
gömma sig i sin egna fylla, ögonlocken svartnar och hon försvinner
dunk är det sista hon hör, hon faller ner på marken skär på grund av att alkoholen vann den här gången.
hon vaknar upp, liggandes på gatan.
hon bryr sig inte, kolla omkring sig. ingen bryr sig om henne, dem som stannar vill henne inte väl
på vingliga ben och en alldeles för kort klänning börjar hon vingla ner för avenyn.
i hopp om att inte se någon hon känner, ihop om att vara osynlig för omvärlden.
men det går inte, hon har satt sig i en situation som är för svår för henne att hantera.
